crohns

Okej idag är det en dålig dag, en dålig dag med stort jävla D!

Vaknar av att klockan ringer för tredje gången och går upp och när jag reser på mig får jag sånna fruktansvärda kramper i magen att jag inte kan stå upp rakt. Efter att jag legat i foster ställning, på sidan och på andra sidan så känner jag hur smärtan gett sig LITE. Fast nu har magen svullnat upp och den är stenhård och ja jag ser gravid ut, tjock och gravid!!! Kul!!

Jag hatar min sjukdom idag, jag hatar att inte kunna klä mig hur jag vill för allt blir tajt på magen. Även min Hood tröja är tydligen för tajt för min mage!!!! 

Fan

Jag försöker verkligen lära mig att leva med min sjukdom och all den smärtan som jag har. Jag tycker själv att jag klarar mig hyfsat bra. Att jag biter ihop en hel del.

Men idag gör jag faktiskt inte det, idag spyr jag på hela situationen och ger upp. Mina leder värker dygnet runt. Jag vaknar av smärtan och känner mig 50 år äldre än vad jag är.

Idag ska jag faktiskt försöka få in personal på min tid. Jag måste dock till jobbet först och lösa allt. Sen åker jag hem till min fina familj för 4 dagars rehab.

Okej nu har läkaren bestämt att jag inte ska få humira längre. Efter att drömt en mardröm om den medicinen inatt kanske det är ödet.

Jag kommer fortsätta med imurel och en till tablett. Så hoppas det funkar annars är jag tom på idéer förutom humira.

Idag sa jag upp mig från mitt jobb, om en Månad kommer jag flytta från stressiga Stockholm hem till min kära hemstad där jag alltid mår bättre.

Smärtan hindrar mig ifrån att sova, jag kan inte lyckas finna ro hur mycket jag än vrider och vänder på mig. Varje rörelse känns tungt och jobbigt.

Sånna här kvällar hatar jag att vara själv. Att ligga ensam med alla tankar jag har i mitt huvud.

Tankar som - varför jag? - varför blev jag sjuk när ingen i min släkt bär på den här genen? - vad har jag gjort för fel? -förtjänar jag detta?

Sen slår det mig att ingen förtjänar att få en diagnos som drar ner deras liv. En sjukdom som hindrar en att göra saker i sin vardag. Ingen, inte ens min värsta fiende förtjänar att ha en sjukdom som äter på en.

Jag har många idéer kring det här med att ni som har bloggar som jag läser som också har samma sjukdom som mig. Jag har idéer och tankar på hur erat stöd hjälpt mig, då finns det ju hur många som helst som kan få stöd genom oss.

Inatt är en sån natt då jag grubblar på det här. En sömnlös natt fylld av smärta. Men om jag kan göra något bra för någon annan kanske någon gör något bra för mig.

Karma.

Herregud vilken dag!!!
Jag krigade mig igenom 8 timmar på jobbet med en jävla smärta i knän fötter fingrar och handleder att jag ville lägga mig ner och gråta ett par gånger.

När jag stängde och låste dörren till jobbet bakom mig så kände jag mig stolt som inte gett upp. Dessvärre så kände jag att ett gym pass inte passade så jag hoppade det och unnade mig en middag i form av sushi. Nu ska jag avnjuta en lång dusch, hå inpackning och sen en bra film. Imorgon är det jobb igen.

På måndag ska min läkare ringa angående min nya medicin. Det är tungt att inte få äta någon medicin nu. Jag mådde ju så otroligt illa av den jag åt förut att dom bad mig sluta.

Håller tummarna :)

Läste en mening ur en tjejs blogg nyss. Hon lider också utav crohn och har haft det lite jobbigt nu men lyckas ändå inspirera mig.

"det är som att slåss mot sig själv, och för sig själv samtidigt"

Det stämmer så fruktansvärt mycket att det är skrämmande. Såhär känner jag varje dag.

Nu har jag ont i mina leder. Det börjar alltid i knäna och det är också där det alltid är värst. Jag vet inte om det beror på att jag tränat eller om min kropp saknar medicinen.

När jag tränat så har jag gjort sånt som är skonsammare för knäna. På gymmet springer jag inte på bandet så ofta utan kör crosstrainer/cykel istället. Mjukare rörelse för knäna. När jag power walkar så har jag två olika skor som båda är bra skor.

Det började göra ont igår kväll men idag på dagen var det bättre. Sen nu på kvällen har det bara blivit sämre.

Nu är det så här att jag inte äter min medicin och det märks på min kropp. Hur den känns och hur jag känner mig. På måndag ska jag och min läkare bestämma vad jag ska få för medicin, humira är ett alternativ. Har någon av er något att berätta om den medicinen?

Annars så har jag lyckats träna tre dagar denna vecka, och idag tog jag först en power walk och sen ett gym pass. Jag har bestämt mig för att ta tag i träningen och maten dels för jag vill gå ner i vikt och dels för att få nyttigare livsstil för min mage.

Idag väger jag 64 och jag vill väga 58. Jag ska väga det på julafton, om jag lyckas med det ska jag unna mig en otroligt stor julklapp till mig själv.

Hoppas bara inte magen strejkar så jag inte kan träna och få gå på cortison då är det lite svårt för mig i alla fall att tappa vikt. Jag går alltid upp och behåller alltid den vikten :(

Okej sjukt jag vill inte ens ta min jävla medicin längre. Det känns som om jag är gravid då varje doft av mat får det att vända i magen på mig.

Igår på jobbet skulle jag gå hem efter alla haft luncherna pga att jag mådde så illa. Sprang upp och ner till toaletten för det kändes som att jag skulle spy!!

Fast jag åkte aldrig hem jag stannade kvar på jobbet med stört sköna kollegor och krigade mig igenom dagen.

Sen på kvällen vart tjejkväll med en god vän till mig :)

Nu är det dags för mig att gå upp igen för ännu en dag på jobbet. Idag har min förkylning blivit tio gånger värre och jag har ont i hela halsen.

Får göra en stor kopp te till frukost.

Jag har aldrig mått illa utav att ta min medicin, aldrig haft problem med att ta den. Tills nu då, jag mår så illa att jag vet inte vart jag ska ta vägen, bara doften eller tanken på mat får mig att vilja kräkas. Herregud fan jag mår så jävla skumt!

Har ni några tips?

Åh fan! Har mått illa ett par dagar och trott det beror på annat, stress dåligt med mat och dåligt med sömn sen kommer jag på att jag sovit och ätit bra och så slår det mig att det är min medicin alltid en timme efter jag tar medicinen så mår jag så fruktansvärt illa att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Åh några tips :(

God morgon.
Min mage är lite lätt retlig och jag har lite ont i benen men värst av allt är den jävla förkylningen.

Idag skulle jag vara ledig men en av tjejerna var sjuk så jag hoppar in för henne. Gör det med gott hjärta då jag vet att om jag ställer upp så gör folk det tillbaka.

Så idag ska jag ha jobb sen en riktig ego dag. Efter jobbet ska jag gymma och efter gymmet ska jag sola. Brukar aldrig sola i solarium men vill behålla min färg nu när sommaren är grå :(

Idag tog jag lite beslut kring min kost, jag kommer inte gå på någon speciell diet utan jag kommer äta mat som är speciellt bra för inflammationer i kroppen. Sen imorgon börjar jag träna igen, jag tar det lugnt och kommer köra på i min egna takt.

Men jag ska försöka hålla mig nyttig och på så sätt på tillbaka min energi.

Idag efter jobbet var jag hungrig och inte sugen på nåt så det vart tomat och sötpotatis i ugnen ihop med en bönröra. Typiskt mig att slänga ihop olika saker bara för allt är gott. Det blev faktiskt bra ihop, kanske för att jag är en plockmat människa ;)

Herregud jag skulle kunna ligga och fundera och söka om nyheter om min sjukdom över nätet i timmar. Jag skulle kunna fördriva en hel dag utan att ens märka det.

Jag kommer aldrig acceptera min sjukdom och känna att det är okej, inte på dom villkoren som läkarna ger mig. Som tex du kommer alltid vara sjuk, du kommer få ondare, lär dig att leva med det, lär dig att leva med smärtan, ja listan av idiotiska kommentarer jag fått av mina läkare kan bli lång.

Jag har istället bestämt mig för att bli min egna läkare, ingen känner min kropp så bra som jag. Jag ska börja fokusera på vad jag behöver, vad som gör mig lycklig och jag ska kämpa för min egna skull.

Jag ska försöka få bort alla mörka tankar jag har när jag mår dåligt. Jag ska lägga om min kost och ta upp träningen igen. Jag har inte tränat på ca 2 månader pga mitt långa skov. Men jag ska klara det och jag ska må bra.

Det jag är mest rädd över är att falla tillbaka i ett tungt skov innan jag gått någon ny energi. Faller jag tillbaka nu tror jag inte det kommer gå bra.

Men inga räddslor nu

Jag har sovit i 12 timmar och det behövdes. Nu är jag uppe och ska hoppa in i duschen. Fastnar vid datorn då jag läser om scd och olika dieter.

Ge mig alla tips ni har om mat

Förlåt förlåt!!
Jag drog iväg på en veckas semester till Grekland och kom hem idag. Utvilad? Nej! Brun? Nja! Men för första gången på länge så kan jag andas bort smärtan.

Lederna har varit jätte bra i värmen men så fort jag kom hem till kylan vart dom stela. Magen har små strulat i veckan men i det stora hela har jag levt ett galet liv i en vecka och det var så rätt!

Nu är jag tillbaka i alla fall, hur mår ni och hur har ni haft det?