Pain night sleep nej
Smärtan hindrar mig ifrån att sova, jag kan inte lyckas finna ro hur mycket jag än vrider och vänder på mig. Varje rörelse känns tungt och jobbigt.
Sånna här kvällar hatar jag att vara själv. Att ligga ensam med alla tankar jag har i mitt huvud.
Tankar som - varför jag? - varför blev jag sjuk när ingen i min släkt bär på den här genen? - vad har jag gjort för fel? -förtjänar jag detta?
Sen slår det mig att ingen förtjänar att få en diagnos som drar ner deras liv. En sjukdom som hindrar en att göra saker i sin vardag. Ingen, inte ens min värsta fiende förtjänar att ha en sjukdom som äter på en.
Jag har många idéer kring det här med att ni som har bloggar som jag läser som också har samma sjukdom som mig. Jag har idéer och tankar på hur erat stöd hjälpt mig, då finns det ju hur många som helst som kan få stöd genom oss.
Inatt är en sån natt då jag grubblar på det här. En sömnlös natt fylld av smärta. Men om jag kan göra något bra för någon annan kanske någon gör något bra för mig.
Karma.
Jag går runt med samma tankar. Varför jag, vad har jag gjort för att förtjäna det här. Men på något sätt så hoppas jag ändå att jag kan hjälpa någon. För då känns det mer okej.
Kram på dig. Hoppas att du får sova i natt.
Jag försöker att inte tänka på varför detta hänt just mig även om det är svårt ibland. Man vet inte vad som hade hänt annars och det finns värre saker brukar jag trösta mig med. Inte för att det inte är jobbigt med crohns bara för det finns värre saker att gå igenom i livet. Men alla har sina hinder i livet att gå igenom och jag tänker att det här är vår surdeg vi måste lära oss leva med. Även om det suger och känns orättvist! Och är sjukt svårt att acceptera! Hoppas du får sova mer inatt:) det tar tid att acceptera vår sjukdom, jag är osäker på om jag någonsin kommer att göra det.
Stor styrkekram till dig!
