crohns

Jag klarade utav att jobba mina fem timmar idag men fan vad dåligt jag mår nu. Jag har ont i magen, känner mig lite halvt förstoppad och mina leder och ben värker som så många gånger förut!

Jag saknar mitt gamla pigga jag, tjejen som gjorde allt och orkade med ännu mer än det! Jag saknar att ha den farten och sprida den energin.

Samtidigt skäms jag att gnälla! Finns ni som mår värre än mig och gnäller mindre. Men jag är bara trött, utmattad och ledsen. Jag börjar glömma bort hur det var förr, när jag aldrig mådde dåligt!

Jag sov nästan hela dagen igår. Helt sjuk jag kanske var uppe 3 timmar. Sen sov jag och sov och sov. Hela natten också. Jag mår si sådär min mage vill inte riktigt fungera som jag vill och den värker.

Men jag ska ta Ipren och gå iväg till jobbet ändå, min sista dag så jag vill njuta!

Njuta? Ah försöka i alla fall

Vaknade efter en mardröm inatt och mådde väldigt dåligt. Orkade knappt gå till toaletten. Jag ska försöka förklara hur det känns. Det känns som jag är proppfylld med luft och gas i min mage och snart sprängs jag! Varje andetag tar emot och jag har ont i leder och munnen. Käken vill låsa sig så jag får typ dra emot när det drar igång och ah det gör ont.

Jag sjukskrev mig idag, jag bryr mig inte om att det är dubbelt betalt idag eller att det är min näst sista dag på det jobbet. Jag vill bara få må bra!!

Hur kan man vilja skada en annan människa, en människa man säger att man älskar och lever för? Hur kan slå sönder hela världen och självrespekten för den människan!

Det var ännu en natt med mardrömmar och ett uppvaknande i panik. Ditt jävla as du får inte mer utav mig, du får inte förstöra mig igen.

Du gjorde mig sjukare, du skrattade åt mig när jag blev inlagd på sjukhuset och du tvinga mig hotade mig fick mig att skriva ut mig själv fast jag mådde piss. Du kommer inte nära förstår du det, inte ens i mina drömmar

Usch minnen från mitt förflutna har visat sig i rena mardrömmar nu i ett par dagar.

Jag vaknar i sån panik och stress att hela min kropp skakar. Det är obehagligt för mig som är så anti tålig stress att känna att stressen nästan kväver mig. Ibland får jag ingen luft när detta händer och paniken sprider sig.

Jag kommer få leva med saker som hänt mig och som skadat mig både fysiskt och psykiskt. Jag kommer aldrig kunna glömma eller förlåta det faktum att någon slog hela min värld i spillror. Jag kommer alltid vara rädd i din närhet, orolig och arg.

Du kommer tydligen aldrig släppa det som var men jag kommer aldrig släppa in dig igen.

Det jag är mest förbannad över är det faktum att du ditt svin har fått mig att bli rädd för dig. Min rädsla sitter i din hatiska blick.

Förlåt för att jag varit frånvarande jag har liksom mått lite halvdant och jag har inte velat skriva eller prata om det för på något sjukt sätt så brukar det alltid bli värre då.

Inatt värkte mina leder något fruktansvärt. Från knäna och neråt samt i fingrarna. Jag ville skrika av frustration men valde att hålla käften.

Jag vill sjukskriva mig men har också insett att ibland klarar jag mer än vad jag tror, så nu jobbar jag ändå och det blir mina sista dagar denna helg på mitt nuvarande jobb!

Jag är tacksam att det finns så många av er som gett mig stöd igenom den sista tiden. Jag frågade er om ni ville träffas någon gång och det var ett par som ville.

Jag tycker det vore jätte kul och planerar gärna ihop något. Ska vi försöka ses i höst?

Jag tog en paus härifrån för att annars hade jag spridit sån dålig energi att ni alla hade mått som mig, skit !

Det är blandade känslor varje dag, i varje beslut och i all planering.
Just nu vill jag bara vara ledig från jobbet och träna och vila, träna och vila så jag får bygga upp mig själv lite.

Jag orkar tyvärr inte jobba och träna på samma dag utan måste vila efter jobbet. Jag sitter aldrig ner på min arbetsplats eller står stilla så rör mig rätt mycket ändå.

Mina leder värker, mest fötterna och knäna och dom områdena. Jag funderar på om jag ska försöka på riktigt att tappa vikt så det blir lättare för mina knän. Kan det hjälpa tro?

Jag vill jobba idag, jag vill må bra på jobbet, jag vill kunna ge 110 % av mig själv under mitt arbetspass! Men magen strular och värker. Mina knän och fötter är stela och värker och jag ber till Gud att det går över för jag vill må bra jag vill bli mig själv.

Åh idag ska ja klara av både jobbet och ett kort pass på gymmet. Jag måste.. För min skull

Kroppen behöver ju så otroligt mycket tid för att få läka och bli frisk igen, dock kan jag känna att jag inte har den tiden riktigt. Jag har varit i ett långt skov nu, det började i april och har hållit i sig till idag och jag vet inte riktigt när det har tänkt ta slut.

Jag blev inlagd i maj på sjukhuset och fick dropp i fem dagar, cortison och morfin sen blev jag utskriven och ah det har inte riktigt blivit bra. Jag är fortfarande extremt trött och har ofta ont. Jag blir väldigt begränsad och vet inte riktigt hur jag ska göra det bästa utav min situation längre.

Jag mår illa av min medicin men måste försöka ta den i alla fall, dom vill att jag testar den någon vecka till innan vi kan diskutera humira.

Åh jag hatar känslan av att vara såhär trött, att inte veta hur långt jag orkar gå innan jag faller ihop. Att jag inte orkar jobba fast jag behöver pengarna, att jag inte orkar träna så bra och kilona smyger sig på, att jag inte orkar vara social mot mina vänner..

Första dagen efter semestern - sjukskriven!!!

Kul

Läkarna har ju dragit ner min medicin från 4 tabletter imurel till 1 tablett imurel och 1 tablett allopurinol.

Jag tycker inte det hjälper, jag har aldrig varit i ett skov såhär länge.

När jag låg inlagd på sjukhuset tyckte dom jag åt för liten dos av imurel och nu helt plötsligt så drar dom ner den med 3 tabletter.

Är det någon av er som vet något av den här medicin kombon? Jag är trots att jag tycker den är läskig med sprutdelen, mycket mer taggad för att börja med humira som jag tror mer på.

Om 20 minuter kommer dom ringa från sjukhuset. Då ska jag be om nya prover, nya smärtstillande och ny läkartid.

Min helg har varit väldigt mysig. Jag åkte iväg till Norrköping för att gå på min brors bröllop. Jag mådde inte så bra men jag åt smärtstillande och höll mig lugn. Åt små portioner och undvek alkohol.

Hela dagen och kvällen var jätte mysig. Jag älskar verkligen bröllop. Mina brorsbarn är verkligen one of a kind och får mig alltid att skratta.

Tex, på kvällen där så skulle jag köra hem dom i min brors bil och min brorson sitter bredvid mig och efter ett tag utbrister han med händerna i kors.
- jag är livrädd
Jag - men va varför då
Pappa - du behöver inte vara rädd emma kör jätte bra ju.
Jag - vad tror du jag ska göra köra ner i diket?
Brorson - ne att jag inte kommer komma hem
Jag - men varför skulle du inte komma hem?
Brorson - för duu kör åt EXAKT fel håll

Haha han är så förbannat söt, jag körde åt rätt håll han kände inte bara igen sig.

Sen sa jag att jag skulle hämta honom och hans lilla syster på morgonen så vi kunde köpa glass dagen efter i Slussen i Söderköping då säger han väldigt frustrerande
- men emma vart ska ni sova?
- vi sover ju i Söderköping precis vid båtarna
- men .. Men.. Kan ni inte sova närmare? Typ på willys

Haha han tyckte vi kunde sova i mat affären som är närmare haha.
Jag älskar mina syskonbarn att det gör ont i hela kroppen.

Igår och idag var katastrof dagar, jag ligger nerbäddad och fasar att behöva åka tåg till Stockholm idag.
Whis me luck

Jaha ja jag mår inte särskilt bra. Jag mår bra, eller okej i en stund för att i nästa må ännu sämre. Magen är obalans, lederna värker konstant och jag mår fortfarande illa utav medicinen fast jag sänkt dosen rejält.

Jag har varit halv dålig så himla länge att jag börjar tappa tron och gnistan. Jag har säkert fått tillbaka den imorgon men just nu gräver jag ner mig och ger upp

Det är ett skämt!!!!
Så fort jag skriver eller säger att jag mår bättre så slår det tillbaka! Nu värker lederna rejält och jag kan inte riktigt finna någon ro.

Jag hoppas jag klarar av arbetsintervjun sen kan jag ta att jag ligger och gråter resten av kvällen men jag ska kriga för den här intervjun och för jobbet

Idag mår jag bättre, tror jag i alla fall! Jag har fortfarande ont i magen och i lederna mest lederna. Men jag jag tror jag mår bättre.

Nu är jag mer rädd, rädd att gå ut och hå och behöva en toalett, att träffa vänner och bara ha ont och få springa ifrån. All den här rädslan om att jag kan bli dålig stressar upp mig så jag blir snart dålig igen. Det är sjukt jag känner verkligen hur kroppen sätter igång och stressar.

Idag ska jag på arbetsintervju och jag är rädd att jag ska må dåligt och att det ska synas, även om jag vet att jag är expert på att dölja det när jag verkligen måste.

Åh :(