Nothing
När smärtan och medicinen tar över din kropp och ändrar kroppsspråket, gången, talet och lugnet som nu mera är kaos. Så är det något inom en som förändras, man försöker hålla fast vid det som känns stabilt för att inte ramla ihop. Sen när man upptäcker att det inte finns någon stabil grund att stå fast vid det är då rädslan kommer, rädslan att man inte kommer komma längre. Att man inte kommer få bli frisk.
Imorgon ska vi åka in akut med mig för ingenting hjälper. Jag är rädd ledsen trött och fundersam. Efter att jag mått dåligt i en längre period och aldrig riktigt fått hjälp så kan jag inte låta bli att vara misstänksam emot sjukvården och tror inte dom kommer göra något imorgon heller.
Jag är på kanten till att falla och jag har ingen kraft att ta mig upp på egenhand
