crohns

Ibland så känns det som det är bara jag i hela världen som lider av den här sjukdomen, att det är bara jag som får stå ut med den smärtan. Sen kommer jag på att jag är en av flera tusen som lider utan Crohns.
Jag gör det här för alla er som behöver det, som behöver ett stöd från någon som vet hur det känns. Jag gör det även för mig själv för att jag tror ni kan ge mig ett stöd jag aldrig fått.

Jag har haft underbara läkare som stöttat mig och har min underbara familj samt vänner som alltid stöttar mig och gör allt dom kan för att jag ska må bra. Saken är den att ibland kan ingen göra något, inte ens läkarna. Ibland finns det ingen människa i hela världen som kan få mig att må bra som kan få min sjukdom att försvinna. Ibland vill jag skrika ut all min ilska jag har i kroppen, gråta alla tårar min kropp kan tillverka och ibland vill jag gömma mig tills jag glömt bort varför jag skrek, grät och gömde mig. Jag gör dom sakerna för jag förmodligen aldrig kommer att acceptera att jag är sjuk. Jag kommer aldrig tycka att det är okej och lära mig leva med det. Jag kan lära mig att leva med det när jag mår bra, men när jag hamnar i ett skov har jag all rätt i världen att vägra acceptera det. Det har även ni.

Jag kan behöva en hjälpande hand från någon av er att lära mig acceptera mina skov och nu kan få min hand och lära er att acceptera att ni inte alltid måste acceptera eran sjukdom. Vi kan lära varandra saker som en läkare eller föräldrer aldrig kan lära oss om dom inte lever med den här sjukdomen.