följ med
Denna blogg strular allt för mycket, nu när jag tagit tag i bloggandet igen så vill jag att det funkar.
FÖLJ MED.
besviken
Efter att mått dåligt väldigt länge till och från så har jag stött på ett problem med sjukvården som gjort mig förbannad.
När jag blev inlagd i våras så hade jag en ny läkare som verkligen sårade mina känslor. Jag har som en del av er vet otroliga problem med mina leder som man kan få när man lider utav chron. Jag haltade, grät varje steg jag tog. MEN jag var inte svullen. Men jag skulle aldrig skämta om led smärtor och tror inte jag behöver göra det då mina närmsta ser direkt när jag har ont, antingen på hur jag går eller hur jag ser ut i mitt ansikte.
Hur som helst, när jag mötte henne andra gången på en evcka då jag mådde skit så sa hon först.
- Varför haltar du?
och jag förklarade att jag hade så förbannat ont, vilket hon visste. Jag förväntade mig att hon skulle känna på lederna och diskutera med mig vad jag kanske kunde göra för att underlätta lite,
Men vad fel jag hade. hon fick som attack emot mig.
- Jag tycker det är ytterst märkligt att du haltar och har så ont som du påstar (PÅSTAR) eftersom du inte ens är svullen.
Jag var chockad och tog illa vid mig men förklarade att jag också tyckte det var väldigt konstigt och för mig lite oroväckande att jag har så ont att jag knappt kan gå och för den delen inte kunde ha jeans byxpr eller tights på mig, jag fick gå i stora mjukisbyxor för annars gjorde benen ännu ondare. Men jag sa också att jag ahr vid få tillfällen faktiskt varit svullen
- Ah som jag sa jag tycker detta är väldigt konstigt och jag måste fråga dig, mår du ens så dåligt som du påstar? om du verkligen känner efter mår du då så dåligt?
Jag var tyst, tårarna började bubbla bakom mina ögon, hur i helvete kan jag få den frågan?
sen säger hon
- Jag menar har någon i dom omgivning sett dig varit svullen, har din familj upplevt att du varit svullen?
Jag vart så jävla arg och ledsen att jag tappade kontrollen jag bröt ihop tårarna sprutade åt alla håll jag skrek och skällde och kände att jag var nära på att slå till den här människan som är utbildad inom min sjukdom, som ska stötta mig och lugna mig. Hon gjorde allt hon inte skulle.
Vi hamnade i ett sånt stort bråk att när jag gick därifrån in i väntrummet som min mamma satt i och väntade på mig så började jag gråta ännu mer och gick därifrån så fort jag kunde. Jag kände mig kränkt.
När jag sen vart inlagd så berättade jag detta för min läkare som jag hade på den avdelningen som jag var inlagd på och hon lovade mig att jag skulle få byta läkare.
Jag träffade min nya läkare och det kändes helt okej.
Sen vart jag dit kallad igen efter sommaren men var då kallad att få träffa den läkaren som jag aldrig mer vill träffa, den läkaren som trodde jag fejkade hela mitt skov.
Jag ringde och var arg faktiskt, och förklarade att jag inte ville träffa den läkaren igen utan ville ha den läkaren jag blivit tilldelad. Jag fick sen en ny kallelse som var att jag skulle få komma till sjukhuset nu i måndags.
Vad fan händer då?
Jo det är samma läkare, av alla läkare så får jag den jag sagt klart och tydligt att jag inte vill ha för andra gången. Jag tänkte skitsamma jag måste faktiskt åka till sjukhuset och diskutera lite och få lämna nya prover osv. Jag får stå ut den här gången.
När jag sen kommer till sjukhuset i måndags och lämnar fram till körkort och säger vem jag ska träffa och när så finns jag inte i datorn? Jag har ingen tid? Men jag har fått en kallelse som jag dumt lämnade hemme för att jag aldrig behövt en sån tidigare. Ja så där stod jag reda att möta den läkaren jag avskyr enbart för att min hälsa går först, så kommer jag dit och ah så finns jag inte ens inbokad?
Jag är en av dom som blivit dåligt behandlat inom sjukvården och detta gjorde saken inte bättre. Därför ska jag utbilda mig till barn sjuksköterska och lägga ner mitt hjärta och min själ i dom människorna jag möter.
read this
Jag ska dela med mig utav en händelse som hänt mig 5 ggr nu, som kostat mig 300 kr.
Det är inga miljoner men det är 300 kronor jag fått kastat i sjön pga min mage.
Jag har alla dom här 5 tillfällena mått bra (bra för en med chron) och bestämt mig för att åka till gymmet. Jag mår bra hemma, byter om och hoppar in i bilen. Kör 20 minuter till mitt gym och parkerar. När jag sen ska stoppa i pengar i automaten får jag lite aktivitet i magen, det vill säga att jag känner att jag måste nog uppsäka toan på gymmet direkt när jag kommer dit. Jag betalar 50-70 kr för att stå på parkeringen. Men jag hinner aldrig till gymmet utan jag måste så fort jag fått biljettfan slänga mig in i bilen och åka hem och gå på toaletten, och som en del av er vet så orkar man inte direkt träna efter man fått sån toalette rusch.
Nu tänker ni säkert men sluta lägg i pengar då? och gå direkt. MEN den här jävla känslan jag får den kommer direkt när jag lagt biljetten i bilrutan och ska gå till gymmet, då är det kört.
Jag tycker det är så jävla orättvist, Jag åker 1,5 mil till mitt gym så jag känner inte ekonomiskt att jag vill åka tillbaka och lägga i samma summa pengar i automaten 4 timmar senare. Jag blir så arg och ledsen att jag inte kan träna som en normal människa utan att min mage ska bedöva mig med smärta och sen låta mig skämmas.
Jag tycker att vi borde få parkera gratis......
förlåt
Förlåt för att jag försvann ett tag, förlåt att jag inte svarade på era kommentarer eller mail.
Jag hade ingen lust att blogga om hur jag mådde, och eftersom detta är en blogg då jag annars är öppen och även ni om våra sjukdomar så kände jag att jag inte ville blogga.
Jag har mått väldigt dåligt, både fysiskt (magont och ledont) men också mått dåligt väldigt dåligt psykiskt.
Jag tappade liksom gnistan till allt, jag har stängt in mig och tjurat, tänkt och tänkt.
Sen idag efter en helvetes dag igår med 39,5 graders feber så slog det mig, att jag faktiskt mår bäst när jag får dela med mig utav alla händelser, känslor och faktiskt veta att ni stöttar mig och att ni vet hur jag känner.
jag är tillbaka nu, och har återupptagit mitt projekt ihop med mag och tarm förbundet.
Jag ska göra en förändring för oss alla.
:(
Jag klarade utav att jobba mina fem timmar idag men fan vad dåligt jag mår nu. Jag har ont i magen, känner mig lite halvt förstoppad och mina leder och ben värker som så många gånger förut!
Jag saknar mitt gamla pigga jag, tjejen som gjorde allt och orkade med ännu mer än det! Jag saknar att ha den farten och sprida den energin.
Samtidigt skäms jag att gnälla! Finns ni som mår värre än mig och gnäller mindre. Men jag är bara trött, utmattad och ledsen. Jag börjar glömma bort hur det var förr, när jag aldrig mådde dåligt!
Bettet?
Jag sov nästan hela dagen igår. Helt sjuk jag kanske var uppe 3 timmar. Sen sov jag och sov och sov. Hela natten också. Jag mår si sådär min mage vill inte riktigt fungera som jag vill och den värker.
Men jag ska ta Ipren och gå iväg till jobbet ändå, min sista dag så jag vill njuta!
Njuta? Ah försöka i alla fall
Hemska lördag
Vaknade efter en mardröm inatt och mådde väldigt dåligt. Orkade knappt gå till toaletten. Jag ska försöka förklara hur det känns. Det känns som jag är proppfylld med luft och gas i min mage och snart sprängs jag! Varje andetag tar emot och jag har ont i leder och munnen. Käken vill låsa sig så jag får typ dra emot när det drar igång och ah det gör ont.
Jag sjukskrev mig idag, jag bryr mig inte om att det är dubbelt betalt idag eller att det är min näst sista dag på det jobbet. Jag vill bara få må bra!!
Förlåt för Depp inlägg
Hur kan man vilja skada en annan människa, en människa man säger att man älskar och lever för? Hur kan slå sönder hela världen och självrespekten för den människan!
Det var ännu en natt med mardrömmar och ett uppvaknande i panik. Ditt jävla as du får inte mer utav mig, du får inte förstöra mig igen.
Du gjorde mig sjukare, du skrattade åt mig när jag blev inlagd på sjukhuset och du tvinga mig hotade mig fick mig att skriva ut mig själv fast jag mådde piss. Du kommer inte nära förstår du det, inte ens i mina drömmar
Jag hatar dig
Usch minnen från mitt förflutna har visat sig i rena mardrömmar nu i ett par dagar.
Jag vaknar i sån panik och stress att hela min kropp skakar. Det är obehagligt för mig som är så anti tålig stress att känna att stressen nästan kväver mig. Ibland får jag ingen luft när detta händer och paniken sprider sig.
Jag kommer få leva med saker som hänt mig och som skadat mig både fysiskt och psykiskt. Jag kommer aldrig kunna glömma eller förlåta det faktum att någon slog hela min värld i spillror. Jag kommer alltid vara rädd i din närhet, orolig och arg.
Du kommer tydligen aldrig släppa det som var men jag kommer aldrig släppa in dig igen.
Det jag är mest förbannad över är det faktum att du ditt svin har fått mig att bli rädd för dig. Min rädsla sitter i din hatiska blick.
Gone
Förlåt för att jag varit frånvarande jag har liksom mått lite halvdant och jag har inte velat skriva eller prata om det för på något sjukt sätt så brukar det alltid bli värre då.
Inatt värkte mina leder något fruktansvärt. Från knäna och neråt samt i fingrarna. Jag ville skrika av frustration men valde att hålla käften.
Jag vill sjukskriva mig men har också insett att ibland klarar jag mer än vad jag tror, så nu jobbar jag ändå och det blir mina sista dagar denna helg på mitt nuvarande jobb!
Träffas
Jag är tacksam att det finns så många av er som gett mig stöd igenom den sista tiden. Jag frågade er om ni ville träffas någon gång och det var ett par som ville.
Jag tycker det vore jätte kul och planerar gärna ihop något. Ska vi försöka ses i höst?
Värk
Jag tog en paus härifrån för att annars hade jag spridit sån dålig energi att ni alla hade mått som mig, skit !
Det är blandade känslor varje dag, i varje beslut och i all planering.
Just nu vill jag bara vara ledig från jobbet och träna och vila, träna och vila så jag får bygga upp mig själv lite.
Jag orkar tyvärr inte jobba och träna på samma dag utan måste vila efter jobbet. Jag sitter aldrig ner på min arbetsplats eller står stilla så rör mig rätt mycket ändå.
Mina leder värker, mest fötterna och knäna och dom områdena. Jag funderar på om jag ska försöka på riktigt att tappa vikt så det blir lättare för mina knän. Kan det hjälpa tro?
0,2
Jag vill jobba idag, jag vill må bra på jobbet, jag vill kunna ge 110 % av mig själv under mitt arbetspass! Men magen strular och värker. Mina knän och fötter är stela och värker och jag ber till Gud att det går över för jag vill må bra jag vill bli mig själv.
Åh idag ska ja klara av både jobbet och ett kort pass på gymmet. Jag måste.. För min skull
One more
Kroppen behöver ju så otroligt mycket tid för att få läka och bli frisk igen, dock kan jag känna att jag inte har den tiden riktigt. Jag har varit i ett långt skov nu, det började i april och har hållit i sig till idag och jag vet inte riktigt när det har tänkt ta slut.
Jag blev inlagd i maj på sjukhuset och fick dropp i fem dagar, cortison och morfin sen blev jag utskriven och ah det har inte riktigt blivit bra. Jag är fortfarande extremt trött och har ofta ont. Jag blir väldigt begränsad och vet inte riktigt hur jag ska göra det bästa utav min situation längre.
Jag mår illa av min medicin men måste försöka ta den i alla fall, dom vill att jag testar den någon vecka till innan vi kan diskutera humira.
Åh jag hatar känslan av att vara såhär trött, att inte veta hur långt jag orkar gå innan jag faller ihop. Att jag inte orkar jobba fast jag behöver pengarna, att jag inte orkar träna så bra och kilona smyger sig på, att jag inte orkar vara social mot mina vänner..
Bitter
Första dagen efter semestern - sjukskriven!!!
Kul
